Också har tiden vunnit över mig ännu en gång

och allt som syns till är jag som missat bussen, skolan och

ett tåg som redan gått, alltid med andetag som bildar moln

efter springande ben i snön. Men hur fort jag än springer så hinner jag aldrig fram,

stupar alltid precis framför mållinjen. Och jag ser tiden gå i mål före mig, förlorare igen.