Åh vad jag önskar att jag hade varit där. En aukustisk intim spelning med Jens Lekman som hemlig gäst. Minns att jag låg hemma och var sjuk med feber. Nu är jag mest lite bitter över att världens finaste kloka Annika Norlin ska till popaganda, men inte jag.
Hösten får gärna komma nu och blåsa liv i mig med sina vindar. Den bästa tiden för förändring är här. Nu går allt från varmt till kallt och trädens lövverk byter färg. De människor jag tycker allra mest om börjar på ny kula nu i dagarna och jag tror att de kommer att klara sig galant. Jag börjar också på ny kula, ingen vasaskola för mig att återvända till, men många planer och drömmar som spretar hit och dit. Men än är det ju väldigt oklart så jag ser mest framemot att sitta under en filt och dricka kaffe medan Lars Winnerbäck sjungar sanningar för mig när det blir lite kallare. Och gå promenader och fika med de finaste jag har, så får jag se vad som händer. Men jag känner på mig att den här hösten har mycket att bjuda på, bara jag vågar bjuda på mig själv.
