Jag ägnar sommardagarna åt promenader och ljudböcker. Plockar smultron och springer. Har bestämt mig för att bli bra på att springa nu när jag har tid och jag tänker att sommaren är okomplicerad men full av längtan. För vi vet ju att sommaren är till för att levas och inte för att ta det lugnt. Upplevas, upptäckas. Upplev mig en gång till viskar jag ohörbart. Det är redan kväll för dagarna går så fort här. Solen strålar in genom mina persienner, fåglarna kvittrar längs husfasaderna och jag har inga planer fast det är fredag. känns som att jag aldrig har några planer längre och för varje dag som går blir dagarna att fyllas med någon färre, men jag skjuter bort tanken. Halv elva börjar en film och imorgon kommer jag hjälpa stela gammelkroppar och hålla någons skrynkliga hand i min på jobbet. Fylla tiden med jobb.
Jag går ut på balkongen för att få luft, för att kunna andas lätt. Du står strax bredvid mig och undrar hur jag mår, för du vet. Och jag är så jävla glad att du finns kvar.
Blir stressad över att bli stressad allt trappas upp och allt hänger på en skör tråd (känns det som) Jag darrar i blåsten bär på ord som är svåra att forma. Få ut. Blundar och väntar, räknar hjärtslag väntar på att jag ska förstöra allt är så förjävla rädd att inte lyckas att alltid gå ett steg fram och två tillbaka aldrig komma fram. Stampa sönder drömmar och möjligheter.
Jag undrar om jag har förändrats, jag vill så gärna tro det. Men jag vet inte. Ambivalent och vacklande.
Idag läste jag ett brev som min kusin skrivit om mig förut, började gråta. Börjar alltid gråta över fina saker som folk skriver till mig, eller säger. Mitt hjärta blöder i dessa stunder, all kärlek sprider ut sig i hela kroppen och blir till små lyckotårar när jag förstår vilka fina människor jag har runt om kring mig. Som vill att jag ska vara glad och som tycker att jag är bra för den jag är när jag själv inte tror det.
Min tumblr där jag lägger upp fina bilder som andra tagit, inspiration. Måste laga min kamera. Har inte varit kreativ på evigheter. Vill fota, måla, skriva, spela teater osv. Är uttråkad. Måste få igång något projekt snarast!!
Sitta nere i vindskyddet vid älven med brasa, kaffe och chokladbollar - plus en barndomsvän
som känner en så bra. Sedan se hur det mörknar på vägen hem och ta alldeles för fula
kort över hängbroarna. Få fnitteranfall och komma på att det var så längesen man fick det och känna lyckan i magen. Gå axel mot axel och prata om vart vi ska göra av oss själva och den där längtan som vi båda bär på. Höstkylan som inte kan nå mig då!
jag skriker med stängd mun gråter i magen och nyponbuskar river sönder min kropp, höstsolen brinner och jag ser på när den eldar upp alla hus längtar bort någonstans där drömmar inte är som envisa blåmärken mot min hud.
Hösten får gärna komma nu och blåsa liv i mig med sina vindar. Den bästa tiden för förändring är här. Nu går allt från varmt till kallt och trädens lövverk byter färg. De människor jag tycker allra mest om börjar på ny kula nu i dagarna och jag tror att de kommer att klara sig galant. Jag börjar också på ny kula, ingen vasaskola för mig att återvända till, men många planer och drömmar som spretar hit och dit. Men än är det ju väldigt oklart så jag ser mest framemot att sitta under en filt och dricka kaffe medan Lars Winnerbäck sjungar sanningar för mig när det blir lite kallare. Och gå promenader och fika med de finaste jag har, så får jag se vad som händer. Men jag känner på mig att den här hösten har mycket att bjuda på, bara jag vågar bjuda på mig själv.