De senaste dagarna har jag sett resultatet av Alice i underlandet som min klass spelar på spegeln! Sjukt fint och otroligt duktiga. Sedan har jag pratat med studierektorn idag, köpt hårfärg, lyssnat på Anna järvinens nya skiva, köpt en mockajacka på myrorna och ätit nytti mat.Imorgon ska jag och Linn till lättings och smida planer. På måndag går jag till skolan med darrbenen och harhjärtat. Då ska det bli slut på destruktivt beteende, kom på häromdagen att det hela började för ungefär tio år sen. Halva livet mer eller mindre. Hurra! Inte okej. Måste bryta det!
Vi går mot ljusa tider sägs det. Och det märks, för jag fryser inte lika mycket längre. Jag längtar, men vet inte efter vad. Kanske är det värmen som alla pratar om. Fast jag tror mer att det är förändringen. Förändringen från kallt till varmt, från vinter till vår. Förhoppningar om att saker ska bli bättre.
Igår tänkte jag skriva om hur fint det är med fågelkvitter och solljus och grus under kängorna dessa dagar. Idag skriver jag istället om hur vitt det är utomhus och att det har snöat hela dagen. Alla vårtecken begravda på en dag. Vädret är då aldrig att lita på.
Det kanske blir bra ändå. Det är tråkigt hur det har blivit och visst hade jag önskat att det hade blivit annorlunda. Men nu börjar det klarna och jag behöver inte tänka på allt själv. Det känns skönt. Gråtklossen i halsen börjar bli lite mindre. Det är inte många månader kvar nu! Och det ska gå. På bokhyllan ligger studentmössan och väntar på mig.
I lördags var jag och såg Annika på spegeln. Kan säga att det nog var det bästa jag gjort hittills under året. Visste redan innan att det skulle bli fantastiskt och nu går jag bara omkring och längtar tillbaka. Och när jag ser videorna som Therese spelat in blir jag avundsjuk på mig själv. För att jag stod där längst fram då, men inte nu. Fick mina skivor signerade också, man ser inte att det står Annika Norlin, men att hon skrivit Tack. Tack själv säger jag! Är avis på de som inte sett henne än också. Som har något så fint att se framemot.
Om cirka en och en halv timme kommer Therese hit och sätter lite guldkant på min vardag. Eftersom hon är min kusinvitamin, så behövs hennes doser av vitaminer för att jag ska fungera som jag ska med jämna mellanrum. så det är verkligen på tiden att vi ses. Känner mig redan mycket piggare, gladare, roligare, snyggare osv! (Tänk vad mycket en person kan göra, utan att ens vara närvarande).
Förresten! Hoppas ni som ger mig så fina kommentarer och kollar min blogg har det fint, vare sig ni har sportlov eller inte!
