tittade upp mot den grå himmlen och fångade sommarregn med tungspetsen stod under tak och väntade på att mormor skulle hämta en grej. Det smattrade mot plåttaket och det enda som hördes var regnet. Jag hörde för längesen att en författare flyttade till den regnigaste delen av frankrike, att hon bodde där för att hon tyckte om regn. Jag hörde också att hon trodde att hon alltid hade varit ledsen, att hon var det redan vid födseln. Kommer ihåg hur jag kände igen mig i det hon sa. Fast bara lite.
