Kära/jävla dagbok, jag lever för tisdagar och helger, men kanske framförallt för framtiden. Håller mig ovanför vattenytan, trampar på. Får inte stanna bara. Planerar, skriver upp i kalender. Massa sidor som fylls och jag vet inte hur det ska gå. Alltså har jag gått bakom ryggen på bloggen igen. Ska uppdatera lite vad jag gjort senaste tiden, för att påminna mig själv om att jag faktiskt har ett litet liv.
-njutit av våren som alla pratar om. Vintern är slut HALLELUJAH! -Träffat världens bästa Linn -Pluggat (detta mestadels) -Funderat över framtiden (dessa funderingar är ständigt närvarande, fritidsintresse nästan) -Fått världens finaste brev!!!! -Gråtit -Skrattat -träffat teatergruppen (så fina) -Fikat massa -drömt om massa människor senast om Annika Norlin och Håkan Hellström, de var kompisar och jag gick fram och sa att de var fantastiska! som sig bör alltså. -Läst Lo Kauppis självbiografi, Bergsprängardottern som exploderade, läs! (Läste t.o.m i badkaret! Kunde inte slita den ifrån mig) -Lyssnat mycket på Laleh och annan musik -Suttit på morgonbuss och lyssnat på morgonpasset, det är bäst! -Skrivit upp massa i min kalender -STRESSAT
Blir stressad över att bli stressad allt trappas upp och allt hänger på en skör tråd (känns det som) Jag darrar i blåsten bär på ord som är svåra att forma. Få ut. Blundar och väntar, räknar hjärtslag väntar på att jag ska förstöra allt är så förjävla rädd att inte lyckas att alltid gå ett steg fram och två tillbaka aldrig komma fram. Stampa sönder drömmar och möjligheter.
Jag undrar om jag har förändrats, jag vill så gärna tro det. Men jag vet inte. Ambivalent och vacklande.
