Du är bäst och jag älskar dig så himla mycket så att en förklaring till det skulle verka fjuttigt. Därför skriver jag inget om det för jag hittar inte heller några ord. Men jag hoppas du vet! Verkligen. Att med dig kan jag vara mig själv, ful och osminkad, elak och snäll. Och när jag är med dig känns det som om jag lever lite i en bubbla där inget ont kan nå mig riktigt. Faktiskt. Lite som verklighetsflykt och sockerdricka som kittlas i magen. Puss! Längtar tills vi ses! (Och den korta förklaringen blev ju fjuttig och löjlig, låter liksom så töntigt. Fast det är sant. också är det ju så mycket annat också men det tror jag du vet!)