justkids

Tröttheten dödar mig. Verkligen. Men veckan har gått fort och imorgon är det fredag fast det nyss var måndag. Hoppas helgen inte går lika snabbt. Vill sova ut då, bli pigg, men vet att jag måste göra saker för att inte prestationsångesten ska äta upp mig. Märker ju hur den gnager på mitt skinn. Ska ta en snabb dusch och gå och lägga mig och lyssna på Morgan Alling. Han är bra, (tips tips tips!)

Tänker att jag borde levt under romantiken, då drömmar och verklighetsflykt var inne. Jag skulle sitta vid havet i en snygg klänning och filosofera över livets mening och beundra den besjälade naturen. Skulle nog varit något för mig det. Fast nä, tråkigt i längden. Men igår var det fan den finaste stjärnhimmel jag sett. Magiskt.

Isvägar på gatorna. Och en vind som nästan blåser isär mig.

Hjärtat pickar hål på huden. Bräcklig.

mina favoriter ska vinna!

Sitter här och lyssnar på Hello Saferide. Annika Norlin. Min favorit. På sista tiden har jag blivit en riktig tönt som ständigt lyssnar på hennes låtar. Känner mig som ett töntigt fan, som börjar bli smått besatt. Inget jag vill alls, men hon är ju så bra. Min ritual är att varje kväll när jag går och lägger mig sätta på cd-freestylen med en av hennes skivor i. Töntigt. Men bra ju.

(Stämmer bra, du dagens horoskop)

Jobbig känsla i kroppen. Försöker tänka positivt, men det är svårt.

Jag har det där negativa som kryper i skinnet

Det har blivit en vana att alltid tänka på det värsta innan det ens har hänt.

Vi spelade spel och glömde bort tankarna ett tag. Duschade inte på några dagar och vände på dygnet. Levde i en liten bubbla och vardagen kunde inte nå oss då. Kortspel, tv-spel och sällskapsspel också en film på det. Ibland krävs det inte mer. I alla fall inte för mig.

Grannarna bråkar, det går inte en dag utan att man hör deras

skrikande röster genom de tunna väggarna.

Jag vill be dem att dra åt helvete, flytta isär, resa härifrån och säga till

dem att det inte spelar någon roll hur hög musik de än spelar för bråken

hörs ändå. Hon, runt 22, han närmare 30. Också har de en tyst hund också.

Smäll i ytterdörren när hon gråtandes springer ut och bort från honom.

Hans röst som ropar efter henne. Argt. Jag tycker inte synd om dem.

I somras när det var så fint väder hela tiden skulle de campa.

Det gick inte att missa eftersom deras husvagn stod utanför lägenheten.

När de åkte regnade det konstant i en vecka.

Jag undrar om de hade det bra. Och jag tänkte att de hade lite otur ändå.

Fast det blev tyst mellan väggarna den där veckan. Och jag saknade dem inte.

Jag undrar om de hör oss ibland. Klagar på vår musik, eller våra

ibland ganska skälliga hundar. Jag undrar vad de tänker om oss.

Om de står och kikar på oss genom nyckelhålet när vi går ut.

Det bästa med vintern är snö när den är så mjuk och glittrande

Det bästa med vintern är stjärnhimmel med tusentals stjärnor

Det bästa med vintern är knarrande snö under kängan

Det bästa med vintern är tända ljus och julstjärnor

Det bästa med vintern är julstämning som sakta infinner sig i kroppen

Det bästa med vintern är pulkaåk i en stor backe med någon man tycker om

Det bästa med vintern är lekande hundar som hoppar efter snöflingor

Det bästa med vintern är sol som värmer röda kinder

Det bästa med vintern är morfar som klär ut sig till tomte för att det är tradition

kylan har liksom fastnat i min hals

spridit sig som ett virus i varje liten del av mig

och rädslan syns lika tydligt som mina

knarrande fotspår i snön.

Jag har skaffat en bloppis. Vet inte om det är så jävla smart

eftersom bloggläsarna är så få. Men man kan ju alltid försöka.

Om det är något du vill ha, skriv en kommentar bara.

Isolerar mig från verkligheten. Undviker allt som är oundvikligt i slutändan.

Små knivar som hugger i vinterblek hud. Aj.

Den hörs så jävla mycket.