Vinden visslar

stormar igenom min kropp

blåser nästan omkull mig

vinglar till på den isiga marken

håller balansen

och bredvid mig står du i vinternatten

en vän jag inte sett på säkert miljontals timmar

eller mer. Vi prioriterar nog fel.

Trygghet som planteras i magen

benen huvudet axlar osv för att du går

där bredvid mig i mörkret

samma vän som jag gått med på samma

gator så många gånger förr

prat om framtid som är osäker

drömmar som vi vill fly till

så fort som möjligt

rädslan att inte räcka till

att inte finnas till

gör sig påmind

i hjärntankar

att vi ska fastna på ett jobb

i en alldeles för liten stad

inte tillräckligt nöjd

inte uppleva

stanna kvar

hur ska vi välja våra val

vad ska det bli av oss

undrar jag

kanske får vi veta det någon dag